Igår kväll när grannen i Flackemåla ringde, hade jag det på känn.

Blondie och Dorothea,

våra fjällkor

var på äventyr i hennes trädgård.

 

De blev inhysta i en hage 

där de fick spendera natten med hästar som närmsta grannar.

 

Tror de tyckte mycket om det,

för när vi kom med godis

äpplen

som de i vanliga fall verkligen älskar

tyckte de det var lika intressant

som kottar

(kor äter inte kottar)

 

Men känslan var positiv och kofösningen gick bra...

 

...våra första två hundra meter.

Sen övergick detta äventyr till skogen och ett två timmars motionspass för min man och vår snälla granne,

Orientering med Ko!

 

Bra jobbat!!

 

Åter i hagen..

 

 

..lagade vi grinden som de hade prejat ner...

 

 

Frid å fröjd i sinnet!

 

Tills klockan slog nio nu ikväll och andra grannen i Flackemåla ringer.

 

Den här gången gick de självmant hemåt på vägen och Petter körde i bilen bakom

🐄

 

Själv var jag tvungen att glömma min rädsla för mörkret för en stund och ge mig ut i skummet, öppna grinden och gå upp till vägkorsningen där jag skulle visa dem vägen sista biten.

 

De hade ingen brådska och där fick jag stå i mörkret, lyssna efter farligheter och viska sånger

tillräckligt högt för att skrämma

skogens djur lite lagom

men jag överlevde och hittade även min ficklampsfunktion på telefonen!

 

Nu är de instängda i en annan hage.

Slutet gott allting gott!

 

Tack alla grannar, 

hoppas inte ni ringer mer...

:-)

 

 

//elenaisabel